Då är jag tillbaka på Fyrisån och ror för fullt. Det är högt vattenstånd och ett kraftigt flöde. Det är ganska stor skillnad från att ro på en bana med stilla vatten på. Jag kom på en liknelse med att löpträna i "lustiga huset". Båten kränger, slår och styr lite av sig själv på vissa ställen på ån.
Under uppvärmningen på ett av passen i helgen hörde jag ett kraftigt plask vid kanten av ån. Det var för kraftigt för att vara en fisk så jag blev lite nyfiken och stannade för att titta. Efter en liten stund såg jag att det komsimmande ett djur tvärs över ån. Då blev jag ännu mer nyfiken och backade för att titta lite närmare. Till slut såg jag att det var en stor bäver! Då jag vet att bävrar är skygga av sig så backade jag så försiktigt jag kunde. När jag var på ca 10 meters avstånd så dök den. Jag stannade och satt stilla en stund. Jag tror att bävern måste ha misstagit min båt för en stock när den kom underifrån, för det verkade som den var på väg att hoppa upp på aktern. Men när den såg mig så vände den blixtsnabbt mitt i rörelsen och det dunkade till och skakade rejält i båten. Jag blev helt paff av denna "bäverattack" men glad för att ha fått se denna annars så skygga gnagare på så nära håll.