Fantastiskt spännande att följa de olympiska spelen i Vancouver. Jag slits mellan hopp, förtvivlan och rena glädjetårar. Idrotten har så många sidor och det är nu som de visas som bäst. Jag rycks med och inspireras i min egen satsning på att prestera stor idrott.
Vilka fantastiska idrottsmän och kvinnor vi har. Känns dumt att sitta och rada upp namn då jag tycker att det är så många som gör så bra prestationer men den grupp som imponerar mest på mig är ändå skidlandslaget. Och bästa loppet så här långt är herrarnas skiathlon. Vilket fantastiskt lopp! Inte alls som herrarnas gemensamma starter brukar se ut. Jag blir på något sätt rörd av laginsatsen och sedan när det inte lyckas fullt ut för Johan Olssons utbrytning så går Marcus Hellner fram och dominerar och Johan lyckas få ett mycket välförtjänt brons. Jag får, likt Per Elofsson, glädjetårar! Tänk att idrotten kan framkalla dessa känslor. Det vill jag också göra! Bara att kämpa och träna på.
Nu hoppas jag på fler oförglömliga händelser under resten av OS. Jag följer med så mycket jag kan.